Jul i Pengalösa är en av Carl Barks allra mest berömda Kalle Anka-serier och publicerades först i Januari 1952, i tidningen Four Colour# 367. Handlingen kretsar kring Kalle och Knattarnas kampanj för att samla in pengar till en planerad julfest för barnen i den fattiga stadsdelen Pengalösa.
Handling[]
Serien börjar med att Knattarna går igenom den fattiga kåkstaden Pengalösa på vägen hem från skolan. När de ser sig omkring i stadsdelen blir de så deprimerade av invånarnas usla levnadsförhållanden att de beslutar sig för att ordna en julfest för stadsdelen.
Eftersom de inte har tillräckligt med pengar ber de sina vänner i Gröngölingarna och Damklubben (där Kajsa Anka är ordförande) om hjälp med att samla ihop pengar. Trots ett intensivt Välgörenhetsarbete så saknas det fortfarande tvåhundra kronor (varav hundra till en kalkon och hundra till ett leksakståg) när det börjar dra ihop sig till den tilltänkta Julfesten. Kajsa vänder sig då till Kalle, som också har problem med pengar inför julen. Utan att riktigt tänka sig för går han dock med på att bidra till insamlingen för att ställa sig in hos Kajsa.
Eftersom Kalle för tillfället bara har en tjugolapp (som ska gå till räkningar) så beger han sig på Knattarnas förslag motvilligt till Farbror Joakim, som pressar in pengar i sin redan överfulla pengabinge. Som väntat tvärvägrar Joakim att betala för leksakstågen, men han går med på att betala halva summan för kalkonen, förutsatt att Kalle tjänar ihop den restererande summan själv.
Under tiden har Gröngölingarna och Damklubben lyckats samla ihop ytterligare 80 kronor till festen, så nu återstår alltså bara 20 kronor för Kalle att samla ihop. Dessa tjugo kronor blir dock svårare att samla in än vad han väntat sig. Ett försök att klä ut sig till Farbror Joakims Farbror Jakob och tigga pengar misslyckas kapitalt då Joakim drar fram en gammal skuld som Jakob måste betala. Till slut lyckas han dock pressa Farbror Joakim till att betala summan genom att släppa lös Knattarnas mus i Pengabingen, för att sedan mot betalning fånga in den igen. Olyckligtvis råkar han på hemvägen stoppa sedeln i samma ficka som Musen, som äter upp den.
Kalle söker upp Alexander Lukas, som efter att ha hört historien går med på att samla ihop pengar. Tack vare sin tur hittar Alexander en plånbok på bara några minuter, och hittelönen täcker den önskade summan med råge. Ett tag ser allting ut att vara frid och fröjd, ända tills Farbror Joakims pengabinge blir så överfull att golvet under bingen spricker och alla pengarna rasar ner under jorden. Det går inte att föra ut pengarna, eftersom de bara ligger några meter ovanför en hög med kvicksand. Nu kan de sista hundra kronorna alltså inte betalas, och Farbror Joakim blir så knäckt att han flyttar hem hos Kalle.
Knattarna kommer dock på att de utforskat Pengalösa en gång och känner till en tunnel som går precis mellan pengarna och kvicksanden. De hittar ett grävningshål att ta ut pengarna från, via ett leksakståg lånat från Gröngölingarna.
Det slutar med att Pengalösa får sin julfest ändå, med leksakståg och kalkon. Alla är lyckliga - utom Farbror Joakim. I seriens avslutande sekvens besöker Kalle Joakim som sitter och väntar på pengarna. Joakim avslutar serien med att förklara att bärgningen av alla pengarna tillbaka till pengarna kommer att ta 272 år, elva månader, tre veckor och fyra dagar.[1]
Kuriosa[]
- Don Rosas uppföljare till denna serie Heter Den första uppfinningen och handlar om hur Oppfinnar-Jocke uppfann medhjälparen för att på ett snabbare sätt få tillbaka Joakims pengar. Jocke var dock inte ens påtänkt när Carl Barks ritade serien 1951.
- Detta är enda gången Jakob Von Anka är med utanför Farbror Joakims Liv, och bara som ett fotografi i en klippbok. Om han mot alla odds faktiskt levde i December 1951 (då serien förmodligen utspelar sig) så skulle han vara 111 år, enligt Don Rosas tidslinje.
Referenser[]
- ↑ 1. Kalle Anka (originalversionen från 1973)
Jul i Pengalösa Jag, Kalle Anka (originalupplagan från 1973)